Ditt och mitt. Aladdin... alaMin?

Charlie har börjat fatta den grammatiska koden att då jag refererar något som hans (din) så blir det från hans synvinkel min. Dock utan att jag riktigt tänkt på det. Så när han säger Alamin, då jag säger Aladdin (disneyfiguren, en ny favorit i hans samling) tror jag först att det är ett tal/språkfel. Det är inte förrän jag härmar honom jag inser att han snarare tolkat ordet Aladdin, men den svenskans grammatik din/min. Så när jag säger Alamin, så säger Charlie: Nej, Inte AladDIN.. AlaMIN! ganska genialiskt egentligen.. då man tänker efter :p

För övrigt så har vi lekt ute i regnet idag efter dagis. Här kommer några bilder från de lyckliga, men blöta barnen. Det följdes av varm choklad till filmen Aladdin. (eller är det Alamin?)